Uppsala tingsrätt meddelade häromveckan dom i mål T 9451-20. Målet rörde en spelare som på grund av dennes miljonförluster på onlinespel krävde de anordnande spelbolagen på ersättning med hänvisning till att spelbolagen utnyttjat dennes spelberoende. Tingsrätten ansåg dock att det inte var visat att spelbolagen varken känt till eller borde ha känt till spelarens spelberoende, och därför kunde inte avtalen om spel ogiltigförklaras. Dessutom fann tingsrätten att det inte hade förekommit något skadeståndsgrundande handlande från spelbolagens sida vid erbjudande av spel eller marknadsföring gentemot spelaren. Spelaren nekades därför ersättning för förlusterna.
Häromveckan meddelade Uppsala tingsrätt dom i mål T 9451-20. Målet rörde en spelare som satsat pengar via onlinespel och förlorat ca. 4,7 miljoner kronor under perioden 2016 – 2019. Spelaren yrkade i första hand att spelavtalen som ingåtts mellan parterna skulle ogiltigförklaras enligt avtalslagen på grund av att spelbolagen hade utnyttjat dennes spelberoende. Spelaren menade att dessa avtal hade ingåtts i strid mot tro och heder med hänvisning till att spelbolagen kände till eller borde ha känt till dennes spelberoende. I andra hand yrkade spelaren att spelbolagen skulle förpliktigas att betala skadestånd motsvarande spelförlusterna för den rena förmögenhetsskada spelaren åsamkats genom spelbolagens överträdelse av bestämmelserna i lotterilagen, spellagen och marknadsföringslagen.
Enligt tingsrättens bedömning hade spelaren, som var VIP-kund hos spelbolagen, spelat på ett sätt som indikerade att denne hade spelproblem, men detta ansågs emellertid inte som tillräckligt för att förklara spelavtalen som ogiltiga eller att dessa skulle lämnas utan avseende.
Därutöver bedömde tingsrätten att spelaren inte hade visat att ett av spelbolagen hade anordnat spel i Sverige i strid mot den dåvarande lotterilagen. Det var inte heller visat att spellagens bestämmelser kunde tillämpas på de kampanjer och erbjudanden som bedrivits av det andra spelbolaget, eftersom dessa inte kunde anknytas till någon förlust som spelaren hade drabbats av. Slutligen var det inte visat att marknadsföringen skedde med kännedom om att spelaren var spelberoende eller med kännedom om att hans förluster var sådana att han inte kunde bära dem. Därmed bedömde tingsrätten att marknadsföringen inte kunde anses stå i strid mot marknadsföringslagens bestämmelser om aggressiv marknadsföring. Eftersom spelaren inte hade visat att spelbolagen agerat i strid mot någon av de ovannämnda lagarna, ogillade tingsrätten spelarens begäran om ersättning. Du kan beställa domen i sin helhet här.